Släktvapen ärv i regel på fädernet men även mödernets vapen kan tas upp. Många låter vapnet följa släktnamnet medan andra väljer att låta alla ättlingar få föra vapnet. Vissa vill att varje vapenbärare ska brisera* sitt vapen medan åter andra vill att alla släktingar ska föra samma vapensköld.

Adelsmän har av tradition ensamrätt till rangtecken eftersom dessa har givits av Sveriges statschef och därför kan sägas vara adelssläktens immateriella rättighet. Rangtecken är sköldhållare, vissa kronor, halsklenoder och hjärtsköld samt den öppna hjälmen.

* Brisering. Liten förändring i skölden. En färg kan bytas ut eller så lägger man till ett litet bitecken.

Ett hjälmtäcke fäster man på hjälmen genom att vira tyget till en bindel och sedan låta det falla ner runt om skölden.

Ett vapen är endast ett vapen om det följer vissa regler:
1) Det måste följa tinkturregeln (metall får inte ligga på metall och färg får inte ligga på färg. Ett vapen kan alltså inte visa en grön björn på en röd bakgrund).
2) Bilden måste kunna beskrivas (blasoneras) i ord.
3) Bilden får inte föreställa ett specifikt föremål utan ska ange ett föremåls idé. Sedan får konstnären själv tolka blasoneringen.

Några vill tillåta naturfärger och brunt, men det säger vi nej till. Med vissa undantag, där vi främst erkänner hudfärg på människor eftersom ingen på allvar vill ha en avundsjukt grön man eller en ilsket röd kvinna i sitt vapen.
Rosa och brons finns i Kanada men inte i svensk heraldik. Aska, järn  och orange använder vi inte heller.

När man målar ett vapen ska man ha en nyans av samma färg. Ett vapen kan inte vara både ljusblått och mörkblått på samma gång.

* Tinktur är den gemensamma facktermen för heraldikens färger, metaller och pälsverk.

Man får inte bryta mot tinkturregeln.

Man får inte ta ett vapen som förs med bättre rätt av någon annan (dvs. någon anna hade vapnet före dig). Rätten till ett vapen är evig.