Svenska Dagbladet, Brännpunkt, den 10 februari 1999

REPLIK/MASSMEDIER OCH BROTTMÅL

Befängda påståenden om domstolar

Det var en minst sagt uppseendeväckande råsop Per E Samuelson riktade mot de svenska domstolarna i sin Brännpunktsartikel den 1 februari. Med utgångspunkt i Per Lindebergs nyutkomna bok om det s.k. styckmordsmålet sågar han domarnas yrkesförmåga jäms med fotknölarna.

Om han hade rätt bara i en bråkdel av sina påståenden vore situatuationen katastrofal, och varje svensk domare borde omedelbart fråntas sin fullmakt. Nu är det lyckligtvis så att han inte har rätt. Men hur motbevisar man hans påståenden ? Hur vederlägger man att "styckmordsmålet bara är ett exempel i ett mönster av felaktiga domar", och "bevisvärderingen i brottmål är för närvarande närmast ett svart hål av rättsröta" etc ?

Man kan självfallet ta efter Per E Samuelsons debatteknik och med samma självsäkerhet som han besitter helt frankt påstå att man praktiskt taget aldrig gör fel i domstolarna. Men det vore att ta alltför lätt på en svår uppgift. Diskussionen får inte föras på det planet.

Eliminera felkällor

Ingen människa är felfri, inte heller juridiskt skolade domare eller nämndemän. Det begås misstag i våra domstolar, och det får vi leva med. Men jag vågar påstå att, om det är något som vi domare med alla medel försöker förhindra så är det att oskyldiga människor fälls. Det läggs i våra domstolar ned en oerhörd möda på att eliminera alla felkällor, som kan leda till att den tilltalade döms för något, som han inte har gjort sig skyldig till. I den meningen har Per E Samuelson alldeles rätt, när han påstår att vi inte alltid hittar sanningen.

Vad det är fråga om är helt enkelt att domstolens uppgift inte är att finna sanningen. Om detta vore uppgiften skulle ingen domstol i världen kunna fylla sin uppgift. Bland domarens arbetsinstrument ingår inte kristallkulan. I stället är uppgiften att sålla bort alla de fall där bevisningen inte är så stark att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig. Vad detta beviskrav innebär i sannolikhetstermer är svårt att säga, men enkelt uttryckt innebär det att ingen skall dömas så länge det finns någon omständighet, som kan kasta rimligt tvivel över hans eller hennes skuld.

Ett av de mest befängda påståenden, som Per E Samuelson för till torgs, är att domstolarna på något sätt skulle vara lierade med åklagare och polis, ungefär på det sätt som gällde i Nazityskland eller i de forna kommunistdiktaturerna. Var han har fått denna uppfattning från vet jag inte, men jag vill påstå att det för en domare knappast finns något så förhatligt som när domstolarna blandas ihop med samhällets brottsbekämpande organ. Varje diskussion om domstolarna som en länk i rättskedjan eller om att domare tillsammans med åklagare skall lära sig hur brottsoffer drabbas etc möts och har alltid mötts med en ilska, som få tror att dessa rättens gentlemän är mäktiga.

Dålig förundersökning

Hade Per E Samuelson åhört skånska hovrättens rättegång i det näst senaste s.k. Klippanmålet (som rörde konflikter mellan invandrare och s.k. skinnskallar), hade han på ort och ställe fått se hur en domstol aktivt kan ta avstånd från en dålig förundersökning. Det målet ledde så småningom till en frikännande dom, inte därför att hovrätten hade funnit sanningen, utan därför att åklagaren inte lyckades visa utom rimligt tvivel att den tilltalades uppgifter var lögnaktiga.

Det går inte att vederlägga Per E Samuelsons svartmålning av domstolarna. Det finns ingen som i efterhand kan säga vad som är sant eller falskt och följaktligen finns det inte heller något facit till domstolarnas avgöranden. Att fel begås i enstaka mål kan vi vara överens om, men låt oss diskutera och dra lärdom av de fallen. Det skulle föra rättskipningen framåt. Någon sådan ambition tycks emellertid inte Per E Samuelson ha.

Viktigt massmedierna övervakar

Slutligen vill jag instämma med Per E Samuelson på en punkt. Det gäller vikten av att massmedia bevakar domstolarna och deras arbete. Få uppgifter är så viktiga som massmedias nagelfarande av rättskipningen. Denna granskning skall ske förutsättningslöst och allsidigt. Alltför ofta förlitar sig emellertid massmedierna på uppgifter, kanske som Per E Samuelson uttrycker det "läckor", från polis och åklagare. Tyvärr blir resultatet av detta att medierapporteringen inte sällan blir ensidig och att den misstänkte döms i förhand, långt innan han eller hon ställs inför rätta. Här har försvarsadvokaten en klar uppgift i att försöka balansera medias rapportering, en upgift som tyvärr sviks alltför ofta.

Per Eriksson, hovrättslagman
ordförande för Juseks rättspolitiska råd


Tillbaka till hemsidan

 


Dessa sidor tillhandahålls av Geocities. © Per Eriksson