Den här artikeln är tidigare publicerad i Syndikalistiska Ungdomsförbundets tidning Direkt Aktion.
Telemarketing, eller telefonförsäljning, är en bransch som växer i Sverige. Det är också en bransch som mest sysselsätter ungdomar. Det kan handla om exempelvis marknads och opinionsundersökningar, medlemsvärvning till organisationer eller direkt försäljning av olika varor.
Många telemarketingföretag är skumma. Fast anställda saknas. Kollektivavtal likaså och de anställda hindras från att vara med i facket. Ibland får de inte ens något kontrakt. Cheferna hetsar de anställda att sälja mer och mer. Arbetsmiljön är dålig. Löner betalas inte ut. En orsak till att många telemarketingföretag bara anställer ungdomar är för att man tror att ungdomar inte kan sina rättigheter och inte är med i facket.
Jimmy Lindbergh från Enköping började jobba på Solsidans Svenska Försäljnings AB i november förra året. Han skulle jobba med att sälja tvättmedel, schampo och mjukmedel i storpack, hinkar. I början verkade allt jättepositivt. Säljledaren förklarade att om han sålde bra kunde han tjäna hur mycket pengar som helst. Det gjorde honom jättesugen på att jobba.
-Det visade sig dock vara ganska svårt att sälja hinkarna. Det gäller att vara ganska tuff som telefonförsäljare och nästan köra över kunden. Vilket vi också uppmanades till att göra. Och det var väl inte riktigt min grej, jag var för snäll. Så jag sålde inte så fruktansvärt bra.
Säljledarna hetsade försäljarna hela tiden. De jobbade i tvåtimmarsskift. Eter varje skift samlades de och flyttade magneter på en tavla efter hur bra det gick för alla och vem som "ledde". Jimmy blev allmänt stressad, fick ont i magen och gick på toaletten ofta.
De skulle egentligen vara runt 12 försäljare som jobbade på arbetsplatsen. I verkligheten var de 8. Många slutade eller var sjuka så i princip var de bara 3 varje arbetsdag. Hela tiden kom det folk på anställningsintervjuer. Många äldre personer med erfarenheter från bla telefonväxlar. Men bara ungdomar med liten arbetslivserfarenhet fick jobb.
Något kontrakt fick Jimmy aldrig skriva på trots att han flera gånger bett om det. "Datorn är trasig, vi fixar det sedan" fick han som svar.
Lönegarantin låg på 8000 innan skatt och utöver det kunde man i teorin tjäna hur mycket som helst. För att få det krävdes att man jobbade 8 timmar varje dag och demonstrerade produkten för 30 kunder. Vilket var ganska svårt då en full demonstration tar 10 minuter och de flesta man ringer till lägger på innan dess.
I augusti började Jimmy studera på Uppsala Universitet så därför sade han glatt upp sig alldeles innan julen. Men det var nu som de verkliga problemen började. Jul gick, nyår gick men ingen lön kom. Han ringde flera gånger och tjatade. Hela tiden uppgav Solsidan att lönen skulle komma. De kom med olika bortförklaringar som "de är sjuka på lönekontoret".
I slutet av januari kom Jimmys första lön från november. Lönen från december, som han egentligen skulle fått i januari, dök aldrig upp. Han ringde igen och igen. Tillslut tröttnade han och skrev ett brev till Solsidan där han meddelade att han skulle kontakta kronofogden om han inte fick sin lön om 6 dagar.
Kronofogden krävde nu pengarna men de fick inte heller något svar från Solsidan. Jimmy läste i tidningen att ett företag med samma styrelse som Solsidan vid namn Mellansvenska Kem gått i konkurs. Mellansvenska Kem hade hand om Solsidans löneutbetalningar. Jimmy kontaktade då fackförbundet Handels som hade flera medlemmar på Solsidan.
Det visade sig att i Västerås hade ett 30-tal anställda på Solsidan också blivit blåsta på sin lön. Dessutom hade företaget skickat ut inkassokrav till ett flertal kunder som inte hade beställt någonting.
Jimmy hoppades på att via facket få ut den statliga lönegarantin, men den gällde bara 3 månader efter uppsägning vilket nu hade gått. Så han kunde bara få sin semesterersättning.
-Några veckor senare fick min far ett samtal från Solsidan där de undrade om han ville köpa tvättmedel. Så tydligen lever de vidare.
Jimmy kollade upp företaget hos Kronofogden och Patent och Registreringsverket. Enligt Kronofogden var en i styrelsen för Solsidan, Dick Sjöman, belagd med näringsförbud. Och hos Patent och Registreringsverket hade de massor med anmärkningar. De saknade kompetent revisor och hade inte lämnat in någon årsredovisning på två år.
-Det finns säkert bra och seriösa telemarketingfirmor också. Och är man en bra försäljare kan det säkert ge hyfsat mycket pengar till rätt låg arbetstid. Jag vill inte avråda alla från att jobba med telemarketing. Men kolla upp firman du ska jobba för innan. Skriv till Patent och Registreringsverket och begär information om dem.
Jimmys råd till alla som funderar på att jobba med telemarketing är:
-Var allmänt skeptisk och misstänksam och ha distans till själva yrket. Annars blir lätt produkten du säljer som en religion som du inte ser några nackdelar med. Var med i facket och kräv att få skriva kontrakt.
Mattias Pettersson