Du är besökare nummer

Vet du något om Expo som du skulle vilja att vi tog upp här, så skicka gärna ett brev!

Sedan alldeles i början av 1995 ges tidningen Expo ut av den så kallade Hill-stiftelsen, uppkallad efter en militant anarkist vid namn Ray Hill, som tidigare arbetade inifrån det engelska, nationaldemokratiska partiet, British National Party (BNP). Man säger att tidningen drivs utan vinstintresse och att dess enda funktion är att "värna demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, högerextrema och totalitära grupper och ideologier".

Frågan blir då genast hur man kan säga sig bekämpa totalitära grupper och ideologier när faktiskt hela tidskriften vilar på stöd från just sådana organisationer. Man samarbetar vidöppet med militanta kommunistförbund och tidningar från hela världen, såsom AntiFa (Tyskland), Searchlight (England), Reflexes (Frankrike) och den nya anarkistiska blaskan i Norge, Monitor, för att inte glömma den "svenska" föreningen, Hasans vänner, och så förstås AFA i Sverige.

Alla dessa uppräknade föreningar och stiftelser har väl utbredda kontakter med kommunistiska, anarkistiska eller andra liknande, odemokratiska grupperingar. Detta kan du tydligt se nedan:

Ovan ser du endast en liten del av det enorma, anarkosocialistiska nätverk som breder ut sig över hela världen. Här har vi koncentrerat oss på de största och mest hotfulla grupperingarna i Europa. Det skulle vara en ren omöjlighet att kartlägga alla liknande organisationer från världens alla hörn, då det finns så fruktansvärt många av dem.

Vad man bör lägga märke till är att den i Sverige väl kända, våldsbenägna och relativt kraftigt utbredda föreningen, Irans kommunistiska parti (IKP), har en direkt anknytning till Expos redaktion, vilket vi kommer att titta lite närmare på senare.

Dock finns det även helt andra krafter inom rörelsen än de militanta ynglingar som oftast syns utåt, och som hela tiden får ta de värsta smällarna, medan en skara ledande, mer "rumsrena" kommunister står ett eller två steg åt sidan, för att inte synas "på bild".

Som ett mycket typiskt exempel har vi Vänsterpartiet (V), eller egentligen Ung vänster (UV). Hundratusentals kronor pumpas av denna etablerade, svenska folkrörelse varje år in i Expo, pengar som varje hårt arbetande svensk har slitit ihop, och sedan betalat till staten i form av skatt. Dessa medel används sedan av Expo till att i första hand ge ut tidningen, men också till att finansiera den militanta kamp som anarkister och syndikalister bedriver runt om i hela världen.

Ett annat exempel på etablerade organisationer som stöder Expo är Folkpartiets eget ungdomsförbund, LUF, vars syfte inte torde vara att hjälpa anarkister, utan snarare att dölja sanningen om den hänsynslösa invandringspolitik som Sveriges politiker bedrivit ända sedan Olof Palmes tid. Målet har hela tiden varit att skrämma gemene svensk till tystnad, vilket hittills lyckats förvånansvärt bra. Faktum är ju att så fort en invandrare vrickar stortån förstorar Expo upp detta till ett hemskt rasistiskt dåd, och lyckas på ett eller annat sätt att binda det till Sydafrikas apartheidregim eller Hitlers Nazityskland.

Enligt Expo är varje person som kritiserar den förda invandringspolitiken fascist, vilket gör att deras prat om en "antirasistisk och demokratisk tidskrift" inte alls håller ens från början. Man talar hela tiden om en massa begrepp, och de allra vanligast förekommande är rasism, nazism och fascism. Dock ger man aldrig någon definition av dessa starkt laddade ord, vilket gör att den som läser tidningen inte riktigt vet hur saker och ting skall tolkas, utan ställer sig istället frågan: "Är jag rasist?".

Ingen vill vara rasist och därför ändrar man snabbt uppfattning i frågan om invandring, eller åtminstone håller man sina hemska åsikter för sig själv. Faktum är ju att en klar majoritet av svenskarna faktiskt är emot den idag förda invandringspolitiken, men dock är det få som inte låter sig skrämmas av den självutnämnda moraliska eliten och övervintrade hippies.

Under 1996 utsattes Expo för en massiv hatkampanj, då personer hotades till livet, fönster på butiker som säljer tidningen krossades, och någon eller några klottrade olika symboler och slagord på väggar och fönster. Genast fick tidningen oerhörd uppmärksamhet i media, som framställde Expo som någon sorts frälsare. Stora kvällstidningar som Aftonbladet och Expressen hjälpte till att trycka tidningen, då det egentliga tryckeriet drog sig ur på grund av rädsla.

Dock försvann Expohysterin lika fort som den uppstått, då det stod klart att flera av de ledande inom Hill-stiftelsen på olika sätt hade ett förflutet i olika revolutionära (läs anarkistiska) rörelser. Vid fortsatta efterforskningar visade det sig att attentaten mot tidningen till stor del begåtts av dem själva, för att få all den enorma uppmärksamhet man faktiskt fick. Detta faktum tystades dock ner av media, då det inte låg i den moraliska elitens intresse.

Uppenbarligen hyser samtliga inblandade i fenomenet Expo ett fruktansvärt förakt mot det svenska folket. Detta kan i och för sig förklaras med att flera av de ledande ursprungligen kommer från andra länder, och att tidskriftens ansvarige utgivare faktiskt är adopterad från Sydamerika. Men det finns fler förklaringar.

Enda sedan grundandet av Hill-stiftelsen har en man som brukar kalla sig för Erik figurerat i olika sammanhang. Dock har han alltid en ytterst föga framträdande roll, utåt, men i verkligheten sägs han vara den verkligt drivande kraften bakom hela rörelsen, vilket gör honom mycket intressant. Om man sedan undersöker saken närmare blir allt ännu klarare.

Vad Erik heter på riktigt är det egentligen ingen, förutom han själv, som vet. Vad man med säkerhet kan säga är att han är av iranskt ursprung, och kom hit någon gång under mitten av 1980-talet. Då som politisk flykting från Rumänien under det falska namnet Ioan Nuca. Han beviljdes permanent uppehållstillstånd i Sverige, utan att myndigheterna hade så mycket som en aning om vem Ioan Nuca egentligen var.

Nej, det är först nu på senare år man har lyckats spåra honom några decennier tillbaka, till Tyskland. Han kom till Bonn som illegal invandrare 1973 från Iran. Då som 17-åring tillsammans med sin farbror och dennes svåger (eller vad det heter i Iran). I 6 år lyckades han gömma sig undan tyska myndigheter, tills han till slut greps på bar gärning 1979 då han, tillsammans med 5 andra plastterrorister, satte eld på en offentlig byggnad mitt i centrala Berlin.

I flera år skall han ha suttit inspärrad för mordbrand (19 personer miste livet), och då han tillslut släpptes, 1984, flydde han till Sverige under namnet Ioan Nuca. Inte förrän 1994, då han blev en offentlig person genom att ställa upp i riksdagsvalet för Irans kommunistiska parti, kunde hans identitetsbluff avslöjas. Det fanns nämligen ingen person, officiellt, i Stockholms län med namnet Erik Rami. Vilket hans egentliga namn är kan man alltså inte riktigt veta, då mannen i fråga uppenbarligen har problem med det själv.

Vet du något om Expo som du skulle vilja att vi tog upp här, så skicka gärna ett brev!