PROGRAM: Dateline
DATUM: 28 maj, 2002ÅKLAGARENS VITTNEN
Påannons: Från vår studio i New York, här är Jane Pauley.
JANE PAULEY: God kväll. Förr eller senare kanske det inte längre är någon nyhet – varje gång ännu en individ träder fram för att berätta att de utsattes för sexuella övergrepp som barn av en person i förtroendeställning inom en religion – men inte än, även om det i kväll inte är präster som är måltavlan. Faktum är att vår berättelse började långt innan skandalen inom katolska kyrkan blev offentlig i januari förra året. Scenariot med påstådda övergrepp är i stort detsamma, men konsekvenserna av att träda fram, för människor vars tro var det centrala i deras liv, kan bli hård och djupgående. Här är John Larson.
JOHN LARSON rapporterar:
I en liten stad som Othello i Washington är grannar ofta vänner, vänner som i en familj. Vilket gör berättelsen du nu kommer att få höra än mer smärtsam. Därför att, för Erica Garza, som växte upp här, fanns det ingen närmare, ingen som hon litade mer på, än hennes föräldrars bästa vän.
(Othello; bostadshus; Othellos stadsgränsskylt; Erica Garza; Manuel Beliz)
Ms. ERICA GARZA: Du skulle aldrig ha anat genom att se på honom, eller på hans sätt, vad han sysslade med vid sidan om.
LARSON: (Röst) Vad den vännen, Manuel Beliz, gjorde var att ofreda Erica, missbruka henne sexuellt. Hon säger att det började när hon var bara fem år gammal.
(Foto av Beliz; foto av Erica)
Ms. E. GARZA: Jag minns det som om det vore i går.
LARSON: Hur reagerade du när han först började röra vid dig?
Ms. E. GARZA: Jag förstod inte bättre.
(Röst) Jag minns bara att det gjorde ont.
(Foto av Erica)
Ms. E. GARZA: Mer än något annat minns jag bara att det gjorde ont.
(Från hemvideo) (Obegripligt) … min bror.
LARSON: (Röst) En smärta som växte, säger hon, eftersom den som ofredade henne pressade henne att hålla allt hemligt. Och medan det kanske inte är överraskande, är detta inte en berättelse om en antastare som försöker hålla sig gömd. Detta är en berättelse om andra som skulle kunnat spela en roll inte bara när det gäller Ericas övergrepp, utan också när det gäller andra offer för övergrepp.
(Hemvideo; Beliz; skugga; foto av församling som sjunger; människor som håller sångböcker)
Ms. E. GARZA: De brydde sig inte om vad som hände. Allt de gjorde var att dölja fakta.
LARSON: (Röst) Både Erica och den som ofredade henne tillhörde samma kyrka, Jehovas vittnen.
(Kyrkans skylt)
(Utdrag visas ur Sällskapet Vakttornets video)
LARSON: (Röst) Jehovas vittnen är evangeliska kristna som är mest kända för att gå från dörr till dörr och dela ut tidskriften Vakna! Jehovas vittnen har sex miljoner medlemmar världen över, och har en del kontroversiella regler – inga födelsedagar eller något julfirande, inga blodtransfusioner, ingen militärtjänst, inget hälsande av flaggan – alltsammans sådant som skiljer dem, ibland till och med isolerar dem, från det traditionella Amerika. Faktum är att i Jehovas vittnens värld, betraktas vem det vara må som är utanför kyrkan – de flesta av er som tittar i kväll – som en del av Satans värld, en värld som, vilket beskrivs i kyrkans litteratur, kommer att förintas av Gud. Sanna Jehovas vittnen, de som noggrant följer kyrkans regler, kommer att överleva för att leva för evigt på en fullkomlig jord.
Men nu hörs anklagelser att kyrkan, som styrs från sitt huvudkontor i New York kallat Sällskapet Vakttornet, döljer fall av ofredande mot barn, skyddar de skyldiga och håller upplysningar hemliga vilket leder till att barn utsätts för fara. Begrunda det som hände med Erica Garza. När hon var 16, hade Ericas familj flyttat från Othello till ett nytt hem och en ny Rikets Sal i Kalifornien, där hon en dag tog mod till sig och berättade sin fruktansvärda hemlighet för sin familj. Och vad gjorde hennes far, Reuben Garza?
Rapporterade det hela till polisen?
(Utdrag från Sällskapet Vakttornets video; församling; församlingsmedlemmar; en kvinna som blir döpt; en pojke som blir döpt; böcker; konstnärers målningar; New York City; Vakttornsbyggnader; foton av Erica och andra; Rikets Sal; foto av Erica och familjen)
Mr. REUBEN GARZA: Nej. Jag nämnde aldrig tanken att rapportera det till polisen.
(Röst) Ta hand om det inom församlingen.
(Rikets Sal)
LARSON: (Röst) Reuben Garza, som var en av kyrkans lekmannapräster, eller ”äldste”, säger att det är exakt vad Jehovas vittnens ledare hade lärt honom. Så i stället för att gå till polisen, ringde han och hans hustru, Alexandra, de äldste där borta i Othello.
(Foto av Reuben Garza; foto av Garzas familj)
LARSON: Men låt mig säga det uppenbara. Jag menar, din dotter har blivit våldtagen. Tänkte du inte: ”Jag måste gå till polisen?”
Ms. ALEXANDRA GARZA: Det var min första reaktion. Men som ett vittne måste du först gå till de äldste när du har problem.
LARSON: (Röst) Men de äldste gick inte heller till polisen. Varför? Jo, enligt lag är de inte skyldiga till det. Bara 16 stater kräver att medlemmar av prästerskapet rapporterar vart och ett av alla misstänkta fall av övergrepp mot barn, och staten Washington är inte en av dem. I stället inledde kyrkans äldste sin egen interna undersökning. Det är en av de saker som skiljer Jehovas vittnen från de flesta andra religiösa grupper. Kyrkan har sitt eget juridiska system.
(Rikets Sal; svänger; Othello; Rikets Sal)
LARSON: När en kyrkomedlem anklagas för att ha gjort något fel – antingen det rör sig om att bryta mot någon av kyrkans regler som att röka, begå en synd som äktenskapsbrott, eller till och med begå ett brott som våldtäkt – utser den lokala kyrkan en speciell kommitté av äldste för att undersöka anklagelsen. Om den anklagade befinns skyldig, kan han eller hon bli tillrättavisad, eller, i värsta fall, utsparkad ur kyrkan, utesluten, eventuellt avskuren från vänner och familj, och förlora sin möjlighet, tror de, till ett evigt liv. För ett Jehovas vittne kan det inte finnas något värre straff.
(Röst) Erica Garza förväntade sig att den som förgrep sig på henne åtminstone skulle bli utesluten. Men efter att ha väntat i fem månader på att kyrkan i Othello skulle agera, blev hon arg och gjorde det otänkbara.
Ms. E. GARZA: Jag ringde till mina äldste och sa, ”Jag tänker gå till polisen med det.”
LARSON: Vad sa de?
Ms. E. GARZA: Gör det inte. Annars.
LARSON: Annars vad?
Ms. E. GARZA: Det är precis vad jag sa. Jag sa, ”Annars vad?” Och han sa: ”Gör det bara inte.” Jag sa, ”Vad? Kommer jag att bli utesluten om jag går till polisen med det? Är det vad som kommer att hända med mig?” Och han sa: ”Ja. Du kommer att bli utesluten.” Och jag bara, liksom, ”Va! Ni tänker utesluta mig för att ha blivit våldtagen, men killen som våldtog mig är fortfarande ett Jehovas vittne?” Och de sa: ”Gör det inte. Gå inte till polisen med det. Du kommer att bli fördömd av Gud.”
LARSON: (Röst) Det var i oktober 1996, och Erica säger att hon slutligen bestämde sig för att oavsett vad straffet skulle bli, måste hon gå till polisen. Efter en förundersökning blev Manuel Beliz anklagad för ofredande och våldtäkt.
Och kyrkan? Erica säger att hennes Rikets Sal i Kalifornien inte bara stötte ut henne, utan också hennes familj.
(Erica; Beliz; Rikets Sal)
LARSON: Vad hände?
Mr. GARZA: Jag blev avsatt som äldste.
LARSON: Så de sparkade ut dig?
Mr. GARZA: Ja, det gjorde de.
LARSON: (Röst) Erica kände sig skymfad, övergiven av sin kyrka och ensam. Men vad hon inte kunde veta var att det skulle gå ytterligare fyra år innan ett annat Jehovas vittne, den här gången en äldste 2 000 miles (ca 3 200 km) bort, skulle ägna speciellt intresse åt Ericas fall. Denne äldste hade funnit bevis, säger han, för att det fanns många fler offer som Erica inom vittnenas Rikets Salar. Och nu var även han på väg att bryta med kyrkan och gå ut till vad vittnena anser vara Satans domäner – världen utanför – för att avslöja kyrkans hemligheter.
(Erica; Bill Bowen; mötesschema)
LARSON: Att du talar med mig just nu, det är alltså som om du talade med Satan.
Mr. BILL BOWEN: Det är riktigt. Jag angriper Gud, så säger de om det.
LARSON: Med kyrkan inom synhåll, när du sitter ned med oss just nu.
Mr. BOWEN: Ja.
LARSON: (Röst) Bill Bowen är från Kentucky, tillverkar stearinljus, och har varit ett Jehovas vittne hela sitt liv. Allt började, säger han, för ungefär två år sedan när arkiverade konfidentiella kyrkohandlingar på den lokala Rikets Sal och stötte på det här brevet. Det beskrev ett erkännande som daterar sig till 80– talet, ett fall av ofredande som han säger att kyrkan sopat under mattan.
(Bowen tillverkar ljus; brev; utdrag från brev)
LARSON: Ungefär hur gammalt var barnet som var inbegripet i fallet?
Mr. BOWEN: Det intryck min granskning av materialet gav mig var att hon var omkring 11 år gammal.
LARSON: (Röst) Och den som erkänt att han ofredat henne? En man som Bowen kände väl, en medäldste som bara fick en dask på handen av kyrkan och aldrig blev rapporterad till polisen. Ursinnig lade Bowen ut ett budskap på Internet för att se om det fanns andra liknande fall. Gensvaret blev, säger han, en lavin av smärta och frustration.
(Församlingen sjunger; Bowen skriver; svar på dataskärmen)
Mr. BOWEN: Alla dessa var Jehovas vittnen som hade blivit ofredade och nertystade inom kyrkan.
LARSON: (Röst) Bill Bowen säger inte att Jehovas vittnen har fler personer som ofredar barn än någon annan religiös grupp. Problemet består i, säger han, hur kyrkan behandlar de fall som de får kännedom om. Som i fallet med Daniel Fitzwater, en äldste bland Jehovas vittnen i Nevada. Bowen upptäckte att enligt kyrkans egna interna handlingar kände kyrkans ansvariga till 17 flickor som hade anklagat Fitzwater för att ha ofredat dem. Men polisen uppger att kyrkan aldrig lämnade över informationen till dem.
Bowen fick också veta att i New Hampshire hade Paul Berry misshandlat och utsatt sin styvdotter, Holly Brewer, för sexuell tortyr från det hon var fyra år. Men Hollys mor säger att när hon beklagade för kyrkans äldste att Berry slog Holly och hennes andra barn, sa de äldste till henne att vara en bättre hustru och att be mer. Hon säger också att de aldrig informerade polisen, vilket delstatens lag krävde. Kyrkan förnekar detta och uppger att hon aldrig berättade för dem om övergreppen. Holly rymde senare hemifrån och säger att hon vanställde sig själv med tatueringar och piercingar som en reaktion mot övergreppen.
(Vakttornets byggnader; foto av Daniel Fitzwater; kyrkohandlingar; utdrag ur handlingar; foto av Paul Berry; foto av Holly Brewer; foto av familjen; Rikets Sal; foto av Holly)
Ms. HOLLY BREWER: Det började med att jag gjorde smärtan till en del av mig själv. Det gjorde det verkligen. Det började med mig, "Jag vill vanställa mig själv. Jag vill göra mig själv så ful som möjligt ***(as spoken)***. Jag vill inte att några killar skall stöta på mig. Jag vill inte vara attraktiv i folks ögon."
LARSON: (Röst) Både Paul Berry i New Hampshire och Daniel Fitzwater i Nevada blev slutligen dömda för sexbrott och sitter nu i fängelse. Men Bill Bowen säger att många andra i kyrkan som är anklagade för sexuella övergrepp aldrig har blivit rapporterade till polisen. Det är ett påstående han säger sig ha hört, dock inte verifierat, från flera hundra nuvarande och tidigare kyrkomedlemmar. Hans slutsats: det är minst sagt störande.
(Foton av Berry och Fitzwater; Bowen pratar med en reporter; text på en datorskärm)
Mr. BOWEN: Det är ett pedofilernas paradis inne i organisationen. Jag tror det.
LARSON: Vad är det för risker som gjort att du blivit så uppfylld av detta ända till en gräns där – där du förstorat upp det hela till orimliga proportioner. Jag menar pedofilernas paradis? Kom igen.
Mr. BOWEN: Jag tror det av hela mitt hjärta.
(Röst) Det är ett tyngande problem i organisationen.
(Bowen)
LARSON: (Röst) Men Bill Bowen är bara en man i en församling i Kentucky. Den här kvinnan, Barbara Anderson, arbetade i tio år på Jehovas vittnens högkvarter. När Anderson såg Bowens budskap på Internet, säger hon att hon insåg att hon måste berätta för honom att det fanns mycket mer att lägga till den här historien, det inbegrep barn i många av de 11 000 församlingarna utöver landet.
(Bowen; Barbara Anderson; brev på dataskärm; Anderson)
Ms. BARBARA ANDERSON: Jag tror inte är de är säkra inne i sin kyrka.
LARSON: (Röst) Anderson var forskare på Sällskapet Vakttornet i början av 1990– talet när en äldre ansvarig där bad henne undersöka hur kyrkan hanterat fall av sexuella övergrepp. Det hon fann, säger hon, fick henne att må illa: hundratals registrerade fall av övergrepp, alla dolda i kyrkans arkiv – dolda inte bara för världen utanför, utan också för medlemmarna själva, familjerna, mödrar och fäder och barn som litar på att kyrkan tar hand om dem.
(Vakttornsbyggnad; Anderson; arkivskåp)
Ms. ANDERSON: Jag tror att om de bad om att få se församlingens förteckningar, så skulle de hitta många kuvert med brev som behandlar män – eller kvinnor – i församlingen som blivit anklagade för att ha förgripit sig på barn.
LARSON: (Röst) Varför skulle kyrkan vilja hålla dessa fall hemliga och interna? Anderson håller med om att en del av problemet är kyrkans misstro mot världen utanför, men hon säger att det inte är så enkelt. Anderson säger att då äldste inom kyrkan undersöker brott rörande övergrepp på barn, följer de anvisningar som kan hindra dem att vidta åtgärder – forntida anvisningar tagna från Bibeln själv.
(Vakttornsbyggnad; Bibel)
Ms. ANDERSON: I grund och botten följar de ett skriftställe från 1 Tim. 5:19 som säger att du inte skall anklaga en äldre man såvida det inte finns två eller tre vittnen.
LARSON: Vad är sannolikheten för att det skall finnas två eller tre vittnen till att en äldre man förgriper sig på en åtta år gammal flicka?
Ms. ANDERSON: Ingen antastare kommer ha ett enda vittne, det kan du lita på.
Mr. BOWEN: Den hela och fullständiga undersökningen kommer då att bestå av att gå till en pedofil och säga, "Gjorde du det? Inte? OK, då. Bäst att vi fortsätter då. Ursäkta att vi besvärade dig."
(Talar i telefon) Ställde han några frågor?
LARSON: (Röst) Bill Bowen säger att om du vill få en uppfattning om hur kyrkan sveper fall under mattan...
(Bowen talar i telefon; trafik på broar)
Högkvarteret #1: (I telefon) God eftermiddag, Vakttornet.
LARSON: ... lyssna bara på en del av ett samtal som Bowen spelade in för lite mer än ett år sedan med en tjänsteman på Jehovas vittnens juridiska avdelning.
(New York City)
Högkvarterets receptionist: (I telefon) God middag, juridiska avdelningen.
LARSON: (Röst) Bowen ringer och ber om råd hur han skall hantera ett misstänkt fall av övergepp som inbegriper en ung flicka och hennes far. Istället för att bli uppmanad att rapportera det till polisen, uppmanas Bowen att konfrontera den som är misstänkt för övergreppen.
(New York City; Bowen talar i telefon)
Högkvarteret #2: (I telefon) Fråga honom bara en gång till, ”Ligger det något i detta?” Om han säger ”Nej,” då skulle jag släppa det hela.
Mr. BOWEN: (I telefon) Japp.
Högkvarteret #2: (I telefon) Vänta på Jehova. Han kommer föra fram det i ljuset.
Mr. BOWEN: (I telefon) Japp.
Högkvarteret #2: (I telefon) Men sätt inte dig själv i klistret.
LARSON: (Röst) Återigen ställdes inget krav på att saken överlämnades till myndigheterna i världen utanför. Bowen säger att han var så upprörd över hela fallet att han trädde tillbaka som äldste och avgav ett högtidligt löfte att hjälpa offer för övergrepp. Han visste inte att, halvvägs genom landet, kände Erica Garza samma frustration då hon förberedde sig på att möta sin antastare i rätten.
(Bowen och en kvinna: Erica med familj)
LARSON: Stod någon någon av de äldste, någon av människorna i kyrkan, upp för dig och talade å dina vägnar?
Ms. E. GARZA: Nej.
LARSON: (Röst) Men Erica Garza skulle snart upptäcka att hon faktiskt inte var helt ensam.
(Reklampaus) *****
Påannons: Från vår studio i Rockefeller Center, här är Stone Phillips.
STONE PHILLIPS: Hon var bara fem år då hon enligt utsago för första gången blev antastad av en respekterad medlem i hennes församling av Jehovas vittnen. Nu vill en ung kvinna, Erica Garza, få rättvisa skipad. Hon hävdar att kyrkans ledare hotade med att utesluta henne om hon gick till polisen, men hon gick dit i alla fall och nu står hennes utpekade angripare åtalad för ofredande och våldtäkt. Här med avslutningen av vår berättelse, John Larson.
LARSON: (Röst) Erica Garzas anklagade ofredare, Manuel Beliz, dök upp på rättegången tillsammans med många till sitt stöd.
(Domstol; tom rättegångssal)
Ms. GARZA: (Röst) Hans sida var full av Jehovas vittnen.
(Tom rättegångssal)
Ms. GARZA: Människor jag trodde var mina vänner, men de var där för att stödja honom. Och på min sida var min familj.
LARSON: (Röst) Trots att Beliz uppenbarligen hade erkänt sina brott inför kyrkans äldste, så tycktes det inte göra någon större skillnad. Han blev utesluten ur kyrkan, men bara för en kort tid. De äldste tillät honom att bli medlem i kyrkan igen före rättegången, förklarade John White, församlingens främste äldste, vid ett rättegångsförhör.
(Beliz och en man; går in i domstolen; John White)
Mr. JOHN WHITE: (Från en ljudkassett) Vi var nöjda med att han var ångerfull och kunde bli återupptagen i församlingen. Vad oss beträffar, ser vi inget problem.
LARSON: (Röst) White sade också till rätten att när en kyrkomedlem kallas till de äldste och erkänner ett brott, ser de det som en religiös bekännelse och, precis som en präst eller en rabbin, har han och andra äldste goda skäl till att inte vittna om det i domstol.
(Tom rättegångssal)
Mr. WHITE: (Från en ljudkassett) Jehovas vittnen vill inte ge skydd åt kriminella eller åt farliga personer. Men vi vill ha möjligheten att bevara ting konfidentiella, därför att om det tas ifrån oss, varför skulle då en person någonsin erkänna någonting?
LARSON: Sade någon, ”Vi förstår den smärta som den här flickan har gått igenom?”
Ms. E. GARZA: De säger att vi – de tycker synd om mig.
LARSON: (Röst) Även utan kyrkans hjälp eller vittnesmål från de äldste, som enligt Erica kände till vad som hade hänt, så fälldes Manuel Beliz i augusti 1998, skyldig till två fall av våldtäkt och två fall av sexuellt ofredande av barn. Han dömdes till 11 ½ år i fängelse, men efter att han avtjänat två år av sitt straff, så ändrades beslutet på grund av en formalitet som gällde juryns sammansättning. Erica hade stått upp och mött sin antastare, hon hade till och med utmanat sin kyrka, men nu blev han frisläppt ur fängelset.
Ms. E. GARZA: Jag var så besviken, jag var ledsen, mitt hjärta var krossat och jag visste inte vad jag skulle göra.
LARSON: (Röst) Manuel Beliz blev frisläppt från fängelset i avvaktan på en ny rättegång. Förra sommaren fann DATELINE honom tillbaka i Rikets Sal, på väg att ansluta sig till andra för att gå från dörr till dörr och evangelisera för kyrkan.
(Beliz)
Ms. E. GARZA: Det gör mig bara så sorgsen, eftersom jag blev våldtagen och jag blev – jag blir utstött, och han våldtog mig och – och han blir älskad. Det bara – det – ger mig kalla kårar längs ryggraden bara jag tänker på det.
LARSON: (Röst) Hur bemöter då Jehovas vittnens ledare klagomål angående att de försöker gräva ner fall som Ericas? De tackade nej till en förfrågan om en kameraintervju, men talade med oss då kameran var avslagen, och de gav oss en videokassett med ett uttalande om deras policy av deras talesman J.R. Brown.
(Vakttornsbyggnad; utdrag från videokassett)
Mr. J. R BROWN (Från videoband) Jehovas vittnen anser att övergrepp på barn är något ont, något ont i vår tid, något ont i vårt samhälle, så vi känner avsky inför det.
LARSON: (Röst) Kyrkans ansvariga säger att de publicerar artiklar som denna, utbildar medlemmar och övar äldste i hur man kan hjälpa offer som blivit utsatta för övergrepp. Kyrkan säger också att det krävs av de äldste att de undersöker alla anklagelser om övergrepp och att åtgärder vidtas för att skydda förmodade offer från fortsatta övergrepp. Och medan kyrkans ansvariga medger att ångerfulla antastare tillåts återvända till kyrkan, säger de att kända antastare inte tillåts inneha en ansvarsställning inom kyrkan. De hävdar också att kyrkan tillmötesgår alla lagliga krav på att anmäla övergrepp i de delstater där så krävs, även om det bara finns ett vittne till brottet. Men i de delstater där det inte krävs att kyrkor rapporterar till myndigheterna, säger man att man inte tänker hindra offren att anmäla övergrepp till myndigheterna.
(Tidskriftsartikel; kyrkonamn på byggnad; församling som sjunger)
Mr. BROWN (Från videoband) Vad gäller att anmäla, är det något som föräldrarna kan besluta att göra. Vi uppmanar dem definitivt aldrig att inte anmäla ett fall av ofredande mot barn.
LARSON (Röst) I ett brev till DATELINE tillägger kyrkans högsta ledning att ”det är möjligt att några av de 77 799 äldste bland Jehovas vittnen inte följt de direktiv som givits angående att undersöka och anmäla sexuella övergrepp på barn.”
(Brev; utdrag från brev)
LARSON: Vad som trots allt förblir obesvarat är varför kyrkan överhuvudtaget inlåter sig på att undersöka fall av kriminalitet. Och precis hur ofta överlämnar de en av sina egna till myndigheterna? Vi frågade kyrkan efter exempel, bevis på att de är så hårda som de påstår mot medlemmar som begår övergrepp mot barn. Kyrkan dröjde i sex månader, men till slut visade man oss två fall. Vi noterade omedelbart något. I båda fallen var offren Jehovas vittnen, men inte de anklagade antastarna. De var icke–troende, utanför kyrkan.
(Röstinslag) Vi kunde faktiskt bara hitta två fall där kyrkan tog aktiv del i att anmäla en av sina egna, inbegripet fallet med denne man, Clement Pandello.
(Clement Pandello)
Röst utanför bild: Mr. Pandello...
LARSON (Röst) Mr. Pandello, som här ses i familjevideor…
(Utdrag från familjevideo)
Oidentifierad flicka : (Från hemvideo) … i mitten
LARSON: (Röst) … medgav för kyrkans äldste att han hade ofredat sitt eget barnbarn, en flicka.
(Utdrag från familjevideor)
Mr. CLEMENT PANDELLO: (Från video) Måste sparka ut dej från skolan om dom sätter en i huvudet på dig. (if they put one in your head.)
LARSON: (Röst) Hur hanterade kyrkan det hela? Föräldrarna till det unga offret Pandellos egen son och sonhustru, också Jehovas vittnen, berättar för DATELINE att kyrkan pressade dem till att gå med på en överenskommelse där Pandello erkände sig skyldig till straffbar sexuellt kontakt och till att äventyra ett barns välfärd. Han blev enbart dömd till skyddstillsyn, inte till fängelsestraff. Vad sa kyrkans äldste till Barbara och Carl Pandello ?
(Utdrag från familjevideor; Carl och Barbara Pandello promenerar på strand; utdrag från familjevideo)
Mr. CARL PANDELLO: Vi skulle bara låta saken bero, att det inte var Jehovas rätta tid att ta itu med det.
LARSON: (Röst) Kyrkan säger att det inte är sant, och kyrkan uteslöt uppenbarligen Clement Pandello vid två olika tillfällen. Men varje gång välkomnade man honom tillbaka. Så var är denna dömde antastare i dag, som enligt rättegångsprotokoll erkänt att han ofredat flickor i hela sitt liv? DATELINE fann honom i färd med att gå från dörr till dörr, ett Jehovas vittne i god ställning, som predikade för människor som inte vet någonting om hans bakgrund. Hans egen son, Carl, säger att kyrkan borde veta bättre.
(Clement)
Mr. CARL PANDELLO: Han är ett sexuellt rovdjur. När han går från dörr till dörr åtrår han unga, minderåriga flickor, som han uttrycker det. Han ser på barnet och har dessa omoraliska tankar i sitt sinne medan han är där.
LARSON: Du vet att kyrkan nu säger att de inte har något speciellt problem. Det är ett socialt problem och de gör allt de kan för att hindra pedofiler att skada barn inom Jehovas vittnens kyrka. Vad säger du till dem?
Ms. E.GARZA: Lögnare.
LARSON: (Röst) Även om mannen som våldtog henne gick fri tack vare tekniska formaliteter, tänkte inte Erica Garza låta honom komma undan. Förra sommaren, nära fem år efter att hon först trädde fram, återvände Erica till domstolen. Inte heller den här gången kom ett enda Jehovas vittne från hennes tidigare kyrka för att ge henne stöd, men den här gången var hon inte ensam.
(Belize; Erica och andra)
Mr. BOWEN: …uttalanden vi gjort från alla delar av landet…..
LARSON: (Röst) Den frispråkige äldsten från Kentucky, Bill Bowen, var där.
(Erica pratar med Bowen)
Mr. BOWEN: Bara för att bli kvitt.
LARSON: (Röst) Och Bowen hade startat en ny stödgrupp för Jehovas vittnen som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Mer än 20 personer som hört om fallet genom hans webbsida var där för att ge Erica sitt stöd.
Ms. GARZA: Tack allesammans, för att ni är här.
Detta är människor som inte känner mig, som flög från alla håll för min skull, för att vara där för min skull, eftersom de inser, ”Hallå där, du gjorde inte något fel” och det var så uppmuntrande att se människor vara där för min skull…
(Röst)… det motsatta gällde för honom.
(Människor går in i domstolsbyggnaden)
LARSON: (Röst) I rätten fick Manuel Beliz stå till svars. Han förnekade att han ofredat Erica men erkände att han rört vid henne på ett olämpligt sätt. Återigen befanns Beliz skyldig.
(Tom rättssal; foto av Beliz)
Ms. E. GARZA: Skyldig, skyldig, skyldig, skyldig.
LARSON: (Röst) Erica Garza säger att hon funnit rättvisa trots sin kyrka
(Erica, Reuben och Alexandra kommer ut från domstolen)
Ms. E. GARZA: O, jag kan inte tro det. På alla fyra åtalspunkterna.
Mr. GARZA: Bara lite rättvisa. Du förtjänar det.
Ms. E. GARZA: Tack, Gud. Tack, Herre
LARSON: (Röst) Hennes antastare har blivit dömd till fängelse i 11 ½ år.
Ms. E. GARZA: Tack ska du ha för all din hjälp, Bill.
Mr. BOWEN: Allt är över nu.
Ms. ANDERSON: Du kommer att sova gott i natt, eller hur?
Ms. E. GARZA: Ja.
LARSON: (Röst) Det enda Erica vill nu, säger hon, är att kyrkan ska ändra sin policy och ge offer för övergrepp ett enkelt råd.
E. GARZA: ”Anmäl till polisen”. Hallå där, uppmuntra mig att anmäla det till polisen. Säg inte till mig att jag inte ska göra det.
PHILLIPS: Erica Garza och Holly Brewer stämmer båda Sällskapet Vakttornet och sina lokala församlingar. Kyrkan bestrider stämningsansökningarna. Kyrkan talade också om för DATELINE att även om vissa kända pedofiler fortfarande går från dörr till dörr tillåts de inte göra det ensamma.
Till sist, fyra av de personer DATELINE intervjuade – tidigare äldsten Bill Bowen, Barbara Anderson och Carl och Barbara Pandello – står inför hotet att bli utdrivna från sina församlingar.
Mitt namn är Rick Stevens och jag kan kontaktas på följande E-mail adress: RickStevens_rs@hotmail.com
(2005-05-09)